Inspelad: januari - mars 2012
Släppt: 10 september 2012
01. Duquesne Whistle (Bob Dylan & Robert Hunter)
02. Soon After Midnight
03. Narrow Way
04. Long And Wasted Years
05. Pay In Blood
06. Scarlet Town
07. Early Roman Kings
08. Tin Angel
09. Tempest
10. Roll On John
Quote from the album
"When the Reaper's task had ended
Sixteen hundred had gone to rest
The good, the bad, the rich, the poor
The loveliest and the best
They waited at the landing
And they tried to understand
But there is no understanding
For the judgement of God's hand"
Sixteen hundred had gone to rest
The good, the bad, the rich, the poor
The loveliest and the best
They waited at the landing
And they tried to understand
But there is no understanding
For the judgement of God's hand"
Jag tycker väldigt mycket om den här plattan, den är flera snäpp bättre än föregångaren Together Through Life. Tempest får fortfarande relativt mycket speltid här hemma, vilket torde vara ett gott betyg.
Det spekulerades i om Tempest var Dylans sista studioalbum med egna låtar, eftersom Shakespeares sista pjäs hette The Tempest. Så här svarade Dylan:
“Shakespeare’s last play was called The Tempest. It wasn’t called just plain Tempest. The name of my record is just plain Tempest. It’s two different titles.”
Fast det skulle dröja drygt sju och ett halvt år innan vi blev helt säkra på att Dylan verkligen menade vad han sa, i och med att Rough And Rowdy Ways annonserades i den 8 maj 2020.
01. Duquesne Whistle [4]
Lite trevande start, påminner på nåt sätt om öppningslåten på Modern Times, Thunder on the Mountain, som jag inte heller tycker är sådär jättestark.
02. Soon After Midnight [5]
Jättefin låt som jag är väldigt svag för. Dylan är känd för att skriva långa, "svåra" låtar, och det gör han förstås väldigt bra. Men även såna här korta låtar går jag igång på, påminner lite om Where Teardrops Fall, från Oh Mercy (den är också skivans andralåt) som jag också är svag för.
03. Narrow Way [5]
Mmmm, Dylans långa blueslåtar har jag alltid varit svag för. Den här är magiskt, maniskt skitigt vacker. Älskar gitarriffet, kan det vara Dylan? Det låter som att de har spelat in riffet/riffen och sen loopat det... Hursomhelst, väldigt passande och snyggt, och jag vill att det aldrig ska ta slut.
Låten har aldrig framförts live.
04. Long And Wasted Years [6]
Första fullpoängaren. Tio korta verser utan refräng, tio verser fulla av bitter saknad. Trots att låten är plattans näst kortaste låt är den så rik på bilder; det kanske är avsaknaden av refräng som gör den så komprimerad. Den blev snabbt en favorit när den framfördes live.
Här är en livehöjdare från Stockholm 13/10 - 2013
05. Pay In Blood [4+]
Nja, verkar vara mångas favorit på plattan men den når inte riktigt fram till mig. Tråkigt riff/melodi, men efterhand har jag börjat uppskatta den lite mer. Framförallt efter att ha lyssnat på de fina liveversionerna från hösten 2019, med lite annorlunda melodi.
06. Scarlet Town [6]
Fantastisk låt som alltid är bra live. Vacker melodi
07. Early Roman Kings [4]
Från början tyckte jag att detta var plattans svagaste låt, och kanske är den det fortfarande. Fast live har det växt betydligt, framförallt under höstkonserterna 2019 där den varit en av konserternas höjdpunkter.
08. Tin Angel [6]
28 verser utan refräng, ett kusligt triangeldrama om ond bråd död. Älskar, trots det tunga ämnet, låten. Dylan pratsång och underbara frasering. Stort! Sen har låten även en sjukt skön repetitiv basgång. Har aldrig framförts live.
09. Tempest [6]
Plattans höjdpunkt, enligt mig. Titanics undergång avhandlas under närmare 14 minuter, uppbyggd med 45 verser, fulla med bilder som beskriver ett mer eller mindre troligt scenario. Dylan varvar fiktiva personer med verkliga och hämtar en del av storyn från filmen Titanic. Jim Dandy är förmodligen påhittad, men den här scenen är fin:
Mr. Astor (John Jakob Astor IV) var en verklig person, 1912 en av världens rikaste personer, som var på väg hem till USA tillsammans med sin nyblivna (och gravida) fru efter en smekmånad i Europa och Egypten. Frun, Madeleine Astor, överlevde eftersom hon (tillsammans med andra kvinnor och barn) fick plats i en av livbåtarna.
Melodin är lånad av The Carter Family's The Titanic, fast Dylan förlängde låten rätt rejält. Låten har aldrig framförts live.
Lite trevande start, påminner på nåt sätt om öppningslåten på Modern Times, Thunder on the Mountain, som jag inte heller tycker är sådär jättestark.
02. Soon After Midnight [5]
Jättefin låt som jag är väldigt svag för. Dylan är känd för att skriva långa, "svåra" låtar, och det gör han förstås väldigt bra. Men även såna här korta låtar går jag igång på, påminner lite om Where Teardrops Fall, från Oh Mercy (den är också skivans andralåt) som jag också är svag för.
03. Narrow Way [5]
Mmmm, Dylans långa blueslåtar har jag alltid varit svag för. Den här är magiskt, maniskt skitigt vacker. Älskar gitarriffet, kan det vara Dylan? Det låter som att de har spelat in riffet/riffen och sen loopat det... Hursomhelst, väldigt passande och snyggt, och jag vill att det aldrig ska ta slut.
Låten har aldrig framförts live.
04. Long And Wasted Years [6]
Första fullpoängaren. Tio korta verser utan refräng, tio verser fulla av bitter saknad. Trots att låten är plattans näst kortaste låt är den så rik på bilder; det kanske är avsaknaden av refräng som gör den så komprimerad. Den blev snabbt en favorit när den framfördes live.
Här är en livehöjdare från Stockholm 13/10 - 2013
05. Pay In Blood [4+]
Nja, verkar vara mångas favorit på plattan men den når inte riktigt fram till mig. Tråkigt riff/melodi, men efterhand har jag börjat uppskatta den lite mer. Framförallt efter att ha lyssnat på de fina liveversionerna från hösten 2019, med lite annorlunda melodi.
06. Scarlet Town [6]
Fantastisk låt som alltid är bra live. Vacker melodi
07. Early Roman Kings [4]
Från början tyckte jag att detta var plattans svagaste låt, och kanske är den det fortfarande. Fast live har det växt betydligt, framförallt under höstkonserterna 2019 där den varit en av konserternas höjdpunkter.
08. Tin Angel [6]
28 verser utan refräng, ett kusligt triangeldrama om ond bråd död. Älskar, trots det tunga ämnet, låten. Dylan pratsång och underbara frasering. Stort! Sen har låten även en sjukt skön repetitiv basgång. Har aldrig framförts live.
09. Tempest [6]
Plattans höjdpunkt, enligt mig. Titanics undergång avhandlas under närmare 14 minuter, uppbyggd med 45 verser, fulla med bilder som beskriver ett mer eller mindre troligt scenario. Dylan varvar fiktiva personer med verkliga och hämtar en del av storyn från filmen Titanic. Jim Dandy är förmodligen påhittad, men den här scenen är fin:
Jim Dandy smiled He'd never learned to swim Saw the little crippled child And he gave his seat to him
He saw the starlight shining Streaming from the east Death was on the rampage But his heart was now at peace
Mr. Astor (John Jakob Astor IV) var en verklig person, 1912 en av världens rikaste personer, som var på väg hem till USA tillsammans med sin nyblivna (och gravida) fru efter en smekmånad i Europa och Egypten. Frun, Madeleine Astor, överlevde eftersom hon (tillsammans med andra kvinnor och barn) fick plats i en av livbåtarna.
The rich man, Mr. Astor Kissed his darling wife He had no way of knowing be the last trip of his life
Melodin är lånad av The Carter Family's The Titanic, fast Dylan förlängde låten rätt rejält. Låten har aldrig framförts live.
10. Roll On John [6]
Väldigt fin hyllning till John Lennon. Sprött och välsjunget, med flera Beatlesreferenser.
From the Liverpool docks to the red-light Hamburg streets, Down in the quarry with the Quarrymen Playing to the big crowds, playing to the cheap seats. Another day in the life on your way to your journey's end.
Slow down you're moving way too fast, Come together right now over me. Your bones are weary, you're about to breathe your last. Lord, you know how hard it can be!
En värdig avslutning på en platta som innehåller förhållandevis mycket död och våld.
Topp tre: "Scarlet Town", "Tin Angel" & "Tempest"
