Finjan Club - 2 Juli 1962

Finjan Club
Montreal, Quebec, Canada
2 July 1962

Bob Dylan (guitar & vocal).
2-4, 8, 11 Bob Dylan (harmonica).


01  The Death Of Emmett Till
02  Stealin', Stealin' (trad. arr. Memphis Jug Band)
03  Hiram Hubbard (trad.)
04  Blowin' In The Wind
05  Rocks And Gravel
06  Quit Your Low Down Ways
07  He Was A Friend Of Mine
08  Let Me Die In My Footsteps
09  Two Trains Runnin' (McKinley Morganfield)
10  Ramblin' On My Mind (Robert Johnson)
11  Blues Yodel No. 8 (Jimmie Rodgers - G. Vaughan)


Första (och enda cirkulerande) liveinspelningarna av Quit Your Low Down Ways och Let Me Die In My Footsteps. Även de enda kända inspelningarna av Hiram Hubbard och Ramblin' On My Mind finns här.

Blowin' In The Wind har här de tre verserna som den "ska ha". Som på Gerde's i april ger inspelningen en bra lägesbild av var Dylan befann sig. Nyskrivna låtar samsas med lite äldre låtar plus några covers. Enligt klubbens ägare, "The place was empty when he finished" [1]

En vecka senare var han i studion igen, tredje studiotillfället för platta två, The Freewheelin' Bob Dylan. Där tog han sig bl.a. an Blowin' In The Wind och Quit Your Low Down Ways.

Delar av den här inspelningen har cirkulerat som bootleg länge. En av de första var på plattan Gaslight tapes (& Alias) från 1973. En komplett inspelningen gavs ut av bootlegetiketten Yellow Dog på CD 1993 under namnet Finjan Club.

[1] Heylin, Clinton - A Life in Stolen Moments, Day By Day: 1941 - 1995, sida 32

Officiellt släppt av Sony på: 50th Anniversary Collection, 28 December 2012

Gerde's Folk City - 16 april 1962

Gerde's Folk City

New York City, New York

16 april 1962

Bob Dylan (guitar, vocal)

1  Honey, Just Allow Me One More Chance

2  Talkin' New York

3  Corrina Corrina (trad.)

4  Deep Ellem Blues  (Joe & Bob Attlesay)

5  Blowin' In The Wind

Första liveinspelningen av Honey, Just Allow Me One More Chance, Corrina Corrina och Blowin' In The Wind. 

Gerde's Folk City låg på adressen 11 West Fourth Street i Greenwich Village. Dylan hade börjat uppträda regelbundet på Gerde's redan i februari 1961 och gjorde en mängd spelningar där under de kommande två åren, spelningar som troligen aldrig bandades. Det är bara fyra spelningar som hittills dykt upp bland samlarna och två av dessa har sedermera släppts officiellt, det här är en av dem.

Spelningen ger en ganska bra ögonblicksbild av var Dylan stod i mitten av april, trots att det bara är fem låtar. Två covers och tre egna låtar. En låt från första plattan och tre av låtarna skulle senare dyka upp på The Freewheelin' Bob Dylan. Drygt en vecka senare skulle Dylan gå in studion igen, men då testades bara Corrina, Corrina. De två versionerna ratades dock och versionen som är med på The Freewheelin' Bob Dylan spelades in i oktober. Honey, Just Allow Me One More Chance och Blowin' In The Wind skulle få vänta till inspelningen i juli.

Versionerna av Corrina Corrina och Deep Ellem Blues är de enda kända liveinspelningar som cirkulerat bland samlarna, fast spelningen är nog mest känd för att den innehåller den tidigaste kända inspelningen av Blowin' In The Wind, som då endast bestod av två verser; den första och den tredje.

En lite rolig detalj är att han precis innan låten känner att han måste försvara/förklara låten med: "This here ain't a protest song or anything like that, 'cause I don't write protest songs... I'm just writing something to be said, for somebody, by somebody". Uppenbarligen hade låten redan blivit känd och omtalad i the Village, trots att den troligtvis inte var äldre än en vecka!!

Officiellt släppt av Sony på: 50th Anniversary Collection, 28 December 2012

Never-Ending Tour Band

Idag, 7 juni 2018, är det 30 år sedan Dylan påbörjade det som senare skulle komma att kallas "The Never-Ending Tour".

Här är en lista på personer har ingått i bandet under "Never-Ending Tour":

#01 1988-06-07 -- 1989-06-08: 
G. E. Smith (guitar),
Kenny Aaronson (bass),
Christopher Parker (drums)

NET Band #1

#02 1989-06-10 -- 1990-10-19: 
G. E. Smith (guitar),
Tony Garnier (bass), gjorde ett inhopp 1989-06-03
Christopher Parker (drums)

#03 1990-01-021 -- 1990-11-18: 
John Staehely (guitar),
César Diaz (guitar),
Tony Garnier (bass),
Christopher Parker (drums)

#04 1991-01-28 -- 1991-03-02: 
John Jackson (guitar),
César Diaz (guitar),
Tony Garnier (bass),
Ian Wallace (drums)

#05 1991-04-19 -- 1991-11-20: 
John Jackson (guitar),
Tony Garnier (bass),
Ian Wallace (drums)

#06 1992-03-18 -- 1992-04-24: 
Bucky Baxter (pedal steel guitar & electric slide guitar),
John Jackson (guitar),
Tony Garnier (bass),
Ian Wallace (drums)

#07 1992-04-27 -- 1992-09-05: 
Bucky Baxter (pedal steel guitar & electric slide guitar),
John Jackson (guitar),
Tony Garnier (bass),
Ian Wallace (drums),
Charlie Quintana (drums & percussion)

#08 1992-09-06 -- 1992-11-15: 
Bucky Baxter (pedal steel guitar & electric slide guitar),
John Jackson (guitar),
Tony Garnier (bass),
Ian Wallace (drums),
Winston Watson (drums & percussion)

#09 1993-02-05 -- 1996-08-04: 
Bucky Baxter (pedal steel guitar & electric slide guitar),
John Jackson (guitar),
Tony Garnier (bass),
Winston Watson (drums & percussion)

#10 1996-10-17 -- 1997-02-24: 
Bucky Baxter (pedal steel guitar & electric slide guitar),
John Jackson (guitar),
Tony Garnier (bass),
David Kemper (drums & percussion)

#11 1997-03-31 -- 1999-05-02: 
Bucky Baxter (pedal steel guitar & electric slide guitar),
Larry Campbell (guitar),
Tony Garnier (bass),
David Kemper (drums & percussion)

#12 1999-05-06 -- 2001-11-24: 
Charlie Sexton (guitar),
Larry Campbell (guitar, mandolin, pedal steel guitar & electric slide guitar),
Tony Garnier (bass),
David Kemper (drums & percussion)

#13 2002-01-31 -- 2002-11-22: 
Charlie Sexton (guitar),
Larry Campbell (guitar, mandolin, pedal steel guitar & electric slide guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

NET Band #13

#14 2003-02-06 -- 2003-02-16: 
Bill Burnette (guitar),
Larry Campbell (guitar, mandolin, pedal steel guitar & electric slide guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#15 2003-04-18 -- 2003-11-25: 
Freddie Koella (guitar),
Larry Campbell (guitar, mandolin, pedal steel guitar & electric slide guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#16 2004-02-28 -- 2004-04-04: 
Freddie Koella (guitar),
Larry Campbell (guitar, mandolin, pedal steel guitar & electric slide guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile & Richie Hayward (drums & percussion)

#17 2004-04-06 -- 2004-04-14: samma uppsättning som #15...
Freddie Koella (guitar),
Larry Campbell (guitar, mandolin, pedal steel guitar & electric slide guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#18 2004-06-04 -- 2004-11-21: 
Stu Kimball (guitar),
Larry Campbell (guitar, mandolin, pedal steel guitar & electric slide guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#19 2005-03-07 -- 2005-04-13: 
Stu Kimball (guitar),
Denny Freeman (guitar),
Donnie Herron (violin, mandolin, pedal steel guitar),
Elana Fremerman (violin), enda kvinnan...
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#20 2005-05-15 -- 2009-08-16: 
Stu Kimball (guitar),
Denny Freeman (guitar),
Donnie Herron (violin, mandolin, pedal steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#21 2009-10-04 -- 2012-11-21: 
Stu Kimball (guitar),
Charlie Sexton (guitar),
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#22 2013-04-05 -- 2013-06-30: 
Stu Kimball (guitar),
Duke Robillard (guitar),
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#21 2013-07-02 -- 2013-07-14: 
Stu Kimball (guitar),
Charlie Sexton (guitar),
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#23 2013-07-15 -- 2013-07-24: 
Stu Kimball (guitar),
Colin Linden (guitar)
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#21 2013-07-26 -- 2013-07-27: 
Stu Kimball (guitar),
Charlie Sexton (guitar),
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#23 2013-07-28: 
Stu Kimball (guitar),
Colin Linden (guitar)
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#21 2013-07-31: 
Stu Kimball (guitar),
Charlie Sexton (guitar),
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#23 2013-08-01 -- 2013-08-04: 
Stu Kimball (guitar),
Colin Linden (guitar)
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

#21 2013-10-10 -- nu: 
Stu Kimball (guitar),
Charlie Sexton (guitar),
Donnie Herron (violin, mandolin, steel guitar),
Tony Garnier (bass),
George Recile (drums & percussion)

NET Band #21

Dylanlåtar i Broadside Magazine

I februari 1962 startade Gil Turner och 'Sis' Cunningham ett slags fanzine med namnet Broadside Magazine. Det såldes på caféer i Greenwich Village, NYC, och i första numret fick Dylan med "Talking John Birch Paranoid Blues".

Här är en slags programförklaring för tidningen:

Under 1962-1965 hade Dylan med 22 låtar i magasinet, flera av dem skulle släppas på platta långt senare. Det här gjorde att flera av Dylans tidiga låtar blev kända och tillgängliga långt innan de släpptes på skiva. På 70-talet återvände Dylan till Broadside med ytterligare fyra låtar.

Nedan listas alla låtar som Dylan har fått publicerade i Broadside Magazine:

#1 Feb 1962: Talking John Birch Paranoid Blues. En inspelning släpptes på promoutgåvan av The Freewheelin' Bob Dylan men blev senare bortplockad när den officiella plattan släpptes 1963. Första gången låten släpptes på riktigt var i mars 1991 på The Bootleg Series vol 1-3, i en liveversion från Carnegie Hall, New York, 26/10-1963. 

#3 April 1962: Let Me Die In My Footsteps (aka "I Will Not Go Down Under The Ground"). En inspelning släpptes på promoutgåvan av The Freewheelin' Bob Dylan men blev senare bortplockad när den officiella plattan släpptes. Första gången låten släpptes på riktigt var i september 1963 på samlingsplattan Broadside Ballads Vol. 1, med Dylan under namnet Blind Boy Grunt! Till en större publik blev den tillgänglig först i mars 1991 på The Bootleg Series vol 1-3.

#6 Late May 1962: Blowin' In The Wind. Låten släpptes 1963 på The Freewheelin' Bob Dylan.

#11-12 Aug 1962: Ain't Gonna Grieve. Låten släpptes i en liten upplaga på en "samplerutgåva" 1967. Till en större publik blev den tillgänglig först i oktober 2010 på The Bootleg Series vol 9.

#16 Mid-Nov 1962: The Death Of Emmett Till. Låten släpptes i en liten upplaga på en "samplerutgåva" 1967, och senare 1972 på samlingsplattan Broadside Ballads Vol. 6: Broadside Reunion, med Dylan under namnet Blind Boy Grunt! Till en större publik blev den tillgänglig först i oktober 2010 på The Bootleg Series vol 9.

#17 Dec 1962: Oxford Town och Paths of Victory. Oxford Town släpptes 1963 på The Freewheelin' Bob Dylan. Paths of Victory släpptes i mars 1991 på The Bootleg Series vol 1-3.

#20 Feb 1963: Masters Of War, Don't Think Twice, It's All Right och Playboys And Playgirls. De två första släpptes 1963 på The Freewheelin' Bob Dylan. Den sista släpptes 1964 på samlingsplattan Newport Broadside: Topical Songs At The Newport Folk Festival 1963.

#21 Late Feb 1963: Ballad Of Hollis Brown (aka "Rise & Fall of Hollis Brown"). Låten släpptes 1964 på The Times They Are A-changin’.

#22 March 1963: Only a Hobo och John Brown. Den första släpptes första gången i maj 1963 på samlingsplattan The World of Folk Music Starring Oscar Brand, men nådde en större publik när den blev tillgänglig på The Bootleg Series vol 1-3 i mars 1991. Den andra släpptes i september 1963 på samlingsplattan Broadside Ballads Vol. 1, med Dylan under namnet Blind Boy Grunt, men nådde en större publik när den släpptes på MTV Unplugged i mars 1995

#23 Late March 1963: Train-A-Travelin’. Låten släpptes 1972 på samlingsplattan Broadside Ballads Vol. 6: Broadside Reunion, med Dylan under namnet Blind Boy Grunt!

#24 April 1963: Farewell (aka "Fare Thee Well"). Låten släpptes officiellt först i oktober 2010 på The Bootleg Series vol 9.

#27 June 1963: With God On Our Side. Låten släpptes 1964 på The Times They Are A-changin’.

#29 July 1963: Who Killed Davey Moore?. En liveversion från Carnegie Hall, New York, 26/10-1963 var tänkt att släppas på liveplattan Bob Dylan In Concert 1964. Plattan stoppades i sista stund och världen fick vänta till 1991, när samma version släpptes på The Bootleg Series vol 1-3.

#31 Sep 1963: A Hard Rain's A-Gonna Fall. Låten släpptes 1963 på The Freewheelin' Bob Dylan.

#33 Oct 1963: Only A Pawn In Their Game. Låten släpptes 1964 på The Times They Are A-changin’.

#39 Feb 1964: The Times They Are A-Changin'. Låten släpptes 1964 på The Times They Are A-changin’.

#43 April 1964: The Lonesome Death Of Hattie Carroll. Låten släpptes 1964 på The Times They Are A-changin’.

#56 March 1965: It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding). Låten släpptes 1965 på Bringing It All Back Home.

#116 Nov/Dec 1971: George Jackson. Låten släpptes 1971 i två versioner som A- och B-sida på singel. Versionen med kompband släpptes 1978 på samlingen Masterpieces och den akustiska släpptes på samlingen Side Tracks 2013.

#128 Jan-June 1975: Idiot Wind. Låten släpptes 1975 på Blood On The Tracks.

#129 July-Dec 1975: Hurricane. Låten släpptes 1976 på Desire.

#141 Jan-June 1979: Changing Of The Guards. Låten släpptes 1978 på Street-Legal.

Officiella videor

A Hard Rain's A-Gonna Fall [Expo Zaragoza 2008]

Masters of War (The Avener Rework)

To Ramona

Subterranean Homesick Blues (alternate music video)

Subterranean Homesick Blues

Just Like Tom Thumb's Blues (alt version, Bootleg Series Vol. 12)

Visions of Johanna (alt version, The Cutting Edge 1965-1966: The Bootleg Series Vol. 12)

Most Likely You Go Your Way (And I'll Go Mine) (Mark Ronson 2007 Remix)

Pretty Saro

Knockin' On Heaven's Door ("Unplugged", 1994)

Tangled Up In Blue (BS5, "Renaldo and Clara", 1975)

Jokerman

Sweetheart Like You

Tight Connection To My Heart (Has Anyone Seen My Love)

When The Night Comes Falling From The Sky

Emotionally Yours

Band Of The Hand

Political World

The Traveling Wilburys - Handle With Care

The Traveling Wilburys - End Of The Line

The Traveling Wilburys - Tweeter and the Monkey Man

Series Of Dreams

Most of the Time

Unbelievable

The Traveling Wilburys - Inside Out

The Traveling Wilburys - She's My Baby

The Traveling Wilburys - Wilbury Twist

Traveling Wilburys - Nobody's Child

Blood In My Eyes

Dreamin' of You ("Time Out Of Mind" Outtake, The Bootleg Series Vol. 8, 2008)

Not Dark Yet

Cold Irons Bound

Things Have Changed

'Cross the Green Mountain

Thunder On The Mountain

When the Deal Goes Down

Do Re Mi (The People Speak)

Beyond Here Lies Nothin'

Little Drummer Boy

Must Be Santa

Duquesne Whistle

The Night We Called It A Day

Bob Dylan

Producerad av John Hammond

Inspelad: 20 och 22 november 1961

Släppt: 19 mars 1962

Sida 1:
1. You're No Good (written by Jesse Fuller)

2. Talkin' New York

3. In My Time Of Dyin' (traditional)

4. Man Of Constant Sorrow (traditional)

5. Fixin' To Die (written by Bukka White)

6. Pretty Peggy-O (traditional)

7. Highway 51 (written by Curtis Jones)

Sida 2:
1. Gospel Plow (traditional)

2. Baby, Let Me Follow You Down (traditional, arranged by Eric Von Schmidt)

3. House Of The Risin' Sun (traditional, arranged by Dave Van Ronk)

4. Freight Train Blues (written by John Lair)

5. Song To Woody

6. See That My Grave Is Kept Clean (written by Blind Lemon Jefferson)

Quote from the album
"I walked down there and ended up 
In one of them coffee-houses on the block
Got on the stage to sing and play
Man there said: "Come back some other day
You sound like a hillbilly
We want folksingers here"

Bob Dylan anlände till New York City kring den 24 januari 1961 med ambitionen att få träffa sin stora idol Woody Guthrie och börja uppträda med gamla folk- och blueslåtar på småklubbarna i Greenwich Village. Snart efter ankomsten besökte han Woody på Greystone Hospital i New Jersey, där Woody låg inlagd efter att flera år tidigare drabbats av nervsjukdomen Huntingdons sjukdom. Dylan spelade låtar för Woody, och han fortsatte att besöka Woody varje vecka under de kommande månaderna. Till Sam Shepard berättade han 1986 att 'I never really did speak too much to Woody. He would call out the names of a song - a song he wrote that he wanted to hear - and I knew all his songs'.

Några veckor senare skrev han "Song To Woody", som är en fin hälsning från en beundrare. Här är två av fem verser:

Hey hey Woody Guthrie I wrote you a song
About a funny old world that's coming along
Seems sick and it's hungry, it's tired and it's torn
It looks like it's dying and it's hardly been born.

Hey Woody Guthrie but I know that you know
All the things that I'm saying and a many times more
I'm singing you this song but I can't sing enough
'Cause there's not many men that've done the things that you've done.

Melodin baserades på Woodys låt "1913 Massacre".

Dylan lyckades snabbt komma in i rätt musikkretsar och började spela på Cafe Wha?, Gerde's Folk City, Gaslight Cafe, The Commons och liknande ställen. Han körde många låtar av Woody, men även blues- och folklåtar av andra artister. Några exempel på låtar: "Pastures Of Plenty", "This Land Is Your Land", "Railroad Bill", "In The Pines", "Will The Circle Be Unbroken" och "San Francisco Bay Blues".

Dylan fortsatte att skriva låtar under året, bl.a. "Talking Bear Mountain Picnic Massacre Blues", "Man On The Street" och "Talkin' New York". Den sistnämnda är en s.k. "Talkin' Blues" och är en tillbakablick på hans första månader i New York. Här är två av sju verser:

I swung on to my old guitar
Grabbed hold of a subway car
And after a rocking, reeling, rolling ride
I landed up on the downtown side:
Greenwich Village.

I walked down there and ended up
In one of them coffee-houses on the block
Got on the stage to sing and play
Man there said: "Come back some other day
You sound like a hillbilly
We want folksingers here.

I september - oktober gjorde Dylan ett antal spelningar på Gerde's och vid en av dem dök film- och musikkritikern Robert Shelton upp. Han blev imponerad av Dylan och skrev en väldigt positiv recension i New York Times, som definitivt hjälpte Dylan till det skivkontrakt han tecknade med Columbia i slutet av oktober. Den 4 november gjorde han sin första större konsert i Carnegie Chapter Hall och där framförde han flera av sina egna låtar, men till största delen bestod repertoaren av covers. Han gjorde bl.a. sju låtar som han senare skulle släppa på sin första skiva. Som lite kuriösa kan nämnas att han spelade både "Song To Woody" och "1913 Massacre", som ju "Song To Woody" lånat sin melodi av! Tyvärr cirkulerar bara 15 av 22 låtar bland fansen, men det lär finnas en komplett inspelning på Dylanarkivet i Tulsa. Det ska ha varit ganska glest i publiken och Dylan själv verkade ganska nervös. Den 20 november gick Dylan in i studion för att spela in sin första platta.

Om skivan
Jag hör en artist som vill, och som vill mycket, men är osäker på i vilken riktning han ska gå...
Det här märkts i några låtar det han tar i lite väl mycket. "Fixin' To Die", "Highway 51", "Gospel Plow" och "Freight Train Blues" är väl charmiga i sin ungdomliga yvighet, men jag har lite svårt att lyssna på dem. Det blir liksom för mycket, tycker jag.

Mer sansade och bättre är "In My Time Of Dyin'" (fint gitarrspel och bra sång), "Man Of Constant Sorrow" (hundraårig tidlös låt som Dylan tolkar bra), "Baby, Let Me Follow You Down" (en låt om åtrå, som han skulle återvända till 1965-66), "House Of The Risin' Sun" och de två egna låtarna.

Betyg: 3/6

Topp tre: "Talkin' New York", "House Of The Risin' Sun" & "Song To Woody"

1. You’re No Good
***
2. Talking New York
****
3. In My Time Of Dyin’
****
4. Man of Constant Sorrow
****
5. Fixin’ to Die
**
6. Pretty Peggy-O
***
7. Highway 51 Blues
**
8. Gospel Plow
**
9. Baby, Let Me Follow You Down
****
10. House of the Rising Sun
****
11. Freight Train Blues
**
12. Song to Woody
****
13. See That My Grave is Kept Clean
***

Å andra sidan - tycker jag att det är lite synd att han inte gav plats åt lite fler egna låtar på plattan, t.ex. "Talking Bear Mountain Picnic Massacre Blues" och "Man On The Street", som båda hade framförts live under hösten. Hade han dessutom bytt ut de fyra sämre låtarna med "San Francisco Bay Blues", "Dink's Song", "This Land Is Your Land" och "In The Pines" hade det blivit ett riktigt bra debutalbum


Livehöjdare: På Europapremiären i Globen 2002 plockade Bob fram "Man Of Constant Sorrow". Han hade bara spelat den ett dussin gånger 1988-1990, så han den upp nu överraskade publiken. Han gjorde den i ungefär samma arr som "Soggy Bottom Boys" gjorde i bröderna Cohens film "O Brother, Where Art Thou?". Versionen i Globen var väldigt bra, en av konsertens verkliga höjdpunkter!

Nobody Sings Dylan Like Dylan,
men här är en bra cover: Dave Van Ronk - Song To Woody