Bob Dylan

Producerad av John Hammond

Inspelad: 20 och 22 november 1961

Släppt: 19 mars 1962

Sida 1:
1. You're No Good (written by Jesse Fuller)

2. Talkin' New York

3. In My Time Of Dyin' (traditional)

4. Man Of Constant Sorrow (traditional)

5. Fixin' To Die (written by Bukka White)

6. Pretty Peggy-O (traditional)

7. Highway 51 (written by Curtis Jones)

Sida 2:
1. Gospel Plow (traditional)

2. Baby, Let Me Follow You Down (traditional, arranged by Eric Von Schmidt)

3. House Of The Risin' Sun (traditional, arranged by Dave Van Ronk)

4. Freight Train Blues (written by John Lair)

5. Song To Woody

6. See That My Grave Is Kept Clean (written by Blind Lemon Jefferson)

Quote from the album
"I walked down there and ended up 
In one of them coffee-houses on the block
Got on the stage to sing and play
Man there said: "Come back some other day
You sound like a hillbilly
We want folksingers here"

Bob Dylan anlände till New York City kring den 24 januari 1961 med ambitionen att få träffa sin stora idol Woody Guthrie och börja uppträda med gamla folk- och blueslåtar på småklubbarna i Greenwich Village. Snart efter ankomsten besökte han Woody på Greystone Hospital i New Jersey, där Woody låg inlagd efter att flera år tidigare drabbats av nervsjukdomen Huntingdons sjukdom. Dylan spelade låtar för Woody, och han fortsatte att besöka Woody varje vecka under de kommande månaderna. Till Sam Shepard berättade han 1986 att 'I never really did speak too much to Woody. He would call out the names of a song - a song he wrote that he wanted to hear - and I knew all his songs'.

Några veckor senare skrev han "Song To Woody", som är en fin hälsning från en beundrare. Här är två av fem verser:

Hey hey Woody Guthrie I wrote you a song
About a funny old world that's coming along
Seems sick and it's hungry, it's tired and it's torn
It looks like it's dying and it's hardly been born.

Hey Woody Guthrie but I know that you know
All the things that I'm saying and a many times more
I'm singing you this song but I can't sing enough
'Cause there's not many men that've done the things that you've done.

Melodin baserades på Woodys låt "1913 Massacre".

Dylan lyckades snabbt komma in i rätt musikkretsar och började spela på Cafe Wha?, Gerde's Folk City, Gaslight Cafe, The Commons och liknande ställen. Han körde många låtar av Woody, men även blues- och folklåtar av andra artister. Några exempel på låtar: "Pastures Of Plenty", "This Land Is Your Land", "Railroad Bill", "In The Pines", "Will The Circle Be Unbroken" och "San Francisco Bay Blues".

Dylan fortsatte att skriva låtar under året, bl.a. "Talking Bear Mountain Picnic Massacre Blues", "Man On The Street" och "Talkin' New York". Den sistnämnda är en s.k. "Talkin' Blues" och är en tillbakablick på hans första månader i New York. Här är två av sju verser:

I swung on to my old guitar
Grabbed hold of a subway car
And after a rocking, reeling, rolling ride
I landed up on the downtown side:
Greenwich Village.

I walked down there and ended up
In one of them coffee-houses on the block
Got on the stage to sing and play
Man there said: "Come back some other day
You sound like a hillbilly
We want folksingers here.

I september - oktober gjorde Dylan ett antal spelningar på Gerde's och vid en av dem dök film- och musikkritikern Robert Shelton upp. Han blev imponerad av Dylan och skrev en väldigt positiv recension i New York Times, som definitivt hjälpte Dylan till det skivkontrakt han tecknade med Columbia i slutet av oktober. Den 4 november gjorde han sin första större konsert i Carnegie Chapter Hall och där framförde han flera av sina egna låtar, men till största delen bestod repertoaren av covers. Han gjorde bl.a. sju låtar som han senare skulle släppa på sin första skiva. Som lite kuriösa kan nämnas att han spelade både "Song To Woody" och "1913 Massacre", som ju "Song To Woody" lånat sin melodi av! Tyvärr cirkulerar bara 15 av 22 låtar bland fansen, men det lär finnas en komplett inspelning på Dylanarkivet i Tulsa. Det ska ha varit ganska glest i publiken och Dylan själv verkade ganska nervös. Den 20 november gick Dylan in i studion för att spela in sin första platta.

Om skivan
Jag hör en artist som vill, och som vill mycket, men är osäker på i vilken riktning han ska gå...
Det här märkts i några låtar det han tar i lite väl mycket. "Fixin' To Die", "Highway 51", "Gospel Plow" och "Freight Train Blues" är väl charmiga i sin ungdomliga yvighet, men jag har lite svårt att lyssna på dem. Det blir liksom för mycket, tycker jag.

Mer sansade och bättre är "In My Time Of Dyin'" (fint gitarrspel och bra sång), "Man Of Constant Sorrow" (hundraårig tidlös låt som Dylan tolkar bra), "Baby, Let Me Follow You Down" (en låt om åtrå, som han skulle återvända till 1965-66), "House Of The Risin' Sun" och de två egna låtarna.

Betyg: 3/6

Topp tre: "Talkin' New York", "House Of The Risin' Sun" & "Song To Woody"

1. You’re No Good
***
2. Talking New York
****
3. In My Time Of Dyin’
****
4. Man of Constant Sorrow
****
5. Fixin’ to Die
**
6. Pretty Peggy-O
***
7. Highway 51 Blues
**
8. Gospel Plow
**
9. Baby, Let Me Follow You Down
****
10. House of the Rising Sun
****
11. Freight Train Blues
**
12. Song to Woody
****
13. See That My Grave is Kept Clean
***

Å andra sidan - tycker jag att det är lite synd att han inte gav plats åt lite fler egna låtar på plattan, t.ex. "Talking Bear Mountain Picnic Massacre Blues" och "Man On The Street", som båda hade framförts live under hösten. Hade han dessutom bytt ut de fyra sämre låtarna med "San Francisco Bay Blues", "Dink's Song", "This Land Is Your Land" och "In The Pines" hade det blivit ett riktigt bra debutalbum


Livehöjdare: På Europapremiären i Globen 2002 plockade Bob fram "Man Of Constant Sorrow". Han hade bara spelat den ett dussin gånger 1988-1990, så han den upp nu överraskade publiken. Han gjorde den i ungefär samma arr som "Soggy Bottom Boys" gjorde i bröderna Cohens film "O Brother, Where Art Thou?". Versionen i Globen var väldigt bra, en av konsertens verkliga höjdpunkter!

Nobody Sings Dylan Like Dylan,
men här är en bra cover: Dave Van Ronk - Song To Woody