måndag 20 januari 2020

Live in San Diego



















Inspelad: 28 december 1979
Släppt: 3 november 2017

Golden Hall
San Diego, California
28 november 1979

Sida 1:
01. Gotta Serve Somebody
02. I Believe In You
03. When You Gonna Wake Up
04. When He Returns
05. Man Gave Names To All The Animals
06. Precious Angel
07. Slow Train
08. Covenant Woman

Sida 2:
01. Gonna Change My Way Of Thinking
02. Do Right To Me Baby (Do Unto Others)
03. Solid Rock
04. Saving Grace
05. Saved (Bob Dylan/Tim Drummond)
06. What Can I Do For You?
07. In The Garden *
08. band intro *
09. Blessed Be The Name
10. Pressing On
11. In The Garden (inkomplett)

* Från San Diego 27 November 1979

Bob Dylan (vocal & guitar)
Fred Tackett (guitar)
Spooner Oldham (keyboards)
Tim Drummond (bass)
Terry Young (keyboards)
Jim Keltner (drums)
Regina Mcrary, Helena Springs & Mona Lisa Young (background vocals).

Den här konserten släpptes i en väldigt begränsad upplaga tillsammans med The Bootleg Series Vol. 13 - Trouble No More 1979-1981om man köpte Deluxe-versionen via bobdylan.com. Jag ville förstås inte missa detta, så jag beställde mitt exemplar via bobdylan.com.

Dylan gjorde 28 konserter på sin första "gospel-turné" 791101-791208 och låtlistan var nära nog identisk under alla kvällar. Konserterna bestod av endast nya "religiösa" låtar; de nio från den nya plattan Slow Train Coming och sju (av nio) från den kommande Saved, plus en/två som inte släpptes.

Sida 1:
01. Gotta Serve Somebody (Slow Train Coming, 1979)
02. I Believe In You (Slow Train Coming, 1979)
03. When You Gonna Wake Up (Slow Train Coming, 1979)
04. When He Returns (Slow Train Coming, 1979)
05. Man Gave Names To All The Animals (Slow Train Coming, 1979)
06. Precious Angel (Slow Train Coming, 1979)
07. Slow Train (Slow Train Coming, 1979)
08. Covenant Woman (Saved, 1980)

Sida 2:
01. Gonna Change My Way Of Thinking (Slow Train Coming, 1979)
02. Do Right To Me Baby (Do Unto Others) (Slow Train Coming, 1979)
03. Solid Rock (Saved, 1980)
04. Saving Grace (Saved, 1980)
05. Saved (Saved, 1980)
06. What Can I Do For You? (Saved, 1980)
07. In The Garden (Saved, 1980)
08. band intro
09. Blessed Be The Name (Ej inspelad för nån platta, tidigare outgiven)
10. Pressing On (Saved, 1980)

Inte en låt som var äldre än ett år, med andra ord. Det kan låta tråkigt, men konserterna har sån energi och spelglädje och Dylan är verkligen på, han sjunger med nån slags nyfrälst intensitet och glöd.

Publikens, och medias, reaktioner var inte positiva, de var helt i klass med när han "went electric" 65-66.


Följande citat från några konsertbesökare skulle lika gärna kunna vara tagna från 65-66:

"I love Bob Dylan and I had no idea it was going to be like this. And it's really a drag. He wouldn't play any of his old songs. It was a total let down and I'm never gonna listen to Bob Dylan again."

"I thought it sucked. I think they should advertise what they're gonna play for fifteen bucks."

"He should've played his old songs and [instead] he acted like he was doing us a favour when he was singing the songs. I was really disappointed"

Det är möjligt att jag, om jag hade varit där och då, hade reagerat på samma sätt, men nu i efterhand (och när vi vet att den här gospelperioden var tidsbegränsad) tycker jag att det är häftigt med den här kompromisslösheten, inga gamla "hits", bara nytt.

Konserterna började alltid med att körtjejerna körde sex religiöst färgade (icke-dylan) låtar, sen körde Dylan åtta låtar (nio låtar den 16/11), därfter körde nån av körtjerna en låt, slutligen Dylan igen med nio låtar (förutom i Tempe 25-26/11 då han bara körde sju eller åtta låtar).

Alla konserter håller en hög standard, så det lite svårt att säga om den här konserten "är bäst". Konserten i San Francisco 16/11 med livedebuten och den enda versionen av Ain't No Man Righteous, No Not One under ´79 kanske hade varit bättre. Eller någon av de fyra konserterna i Santa Monica, 18-21/11, där publiken till stor del bestod av en kristen publik (eftersom dessa konserter hölls för att hjälpa World Vision International) vilket gav Dylan extra inspiration. Eller nån av de två konserterna i Tempe, 25-26/11, där publiken istället är extra avigt inställd (milt sagt). Den 26/11 vägrade Dylan t.o.m. att köra några extranummer. Så här sa han efter två låtar: "Well. What a rude bunch tonight, huh? You all know how to be real rude. You know about the spirit of the anti-Christ? Does anybody here know about that? Well, it's clear the anti-Christ is loose right now..."

Men, det som gör den här konserten så speciell (och efterlängtad) är att det här var den enda konserten som inte cirkulerade i sin helhet bland fansen; endast de första åtta låtarna cirkulerade innan och det var inte känt att en komplett inspelning (om man undantar den ej kompletta In The Garden) ens existerade. Så, det är bara att buga och bocka åt bobdylan.shop.musictoday.com som "gav" oss samlare denna.

Jag går inte igenom konserten låt för låt, de har samma arr och är minst i samma klass som respektive albumversion, med undantag för låtarna som senare spelades in för plattan Saved. Live är de överlag bättre än på Saved.

Här kan man lyssna på konserten från San Francisco, 8 November: Sida 1 & Sida 2

Källor: The Gospel Project - Dylan Live 1979
           1979 First Gospel Tour - bjorner.com


fredag 17 januari 2020

MTV Unplugged






















Inspelad 17-18 november 1994
Sändes på MTV den 14 december i USA och den 24 december i Europa
Släppt i april 1995

1. Tombstone Blues
2. Shooting Star
3. All Along the Watchtower
4. The Times They Are A-Changin'
5. John Brown
6. Desolation Row
7. Rainy Day Women #12 & 35
8. Love Minus Zero/No Limit (*)
9. Dignity
10. Knockin' on Heaven's Door
11. Like a Rolling Stone
12. With God on Our Side

(*) låten fanns ej med på US/Kanada-utgåvan

Bob Dylan (vocal & guitar), Bucky Baxter (pedal steel guitar & dobro), John Jackson (guitar), Brendan O’Brien (hammond organ), Tony Garnier (bass), Winston Watson (drums & percussion).


Följande åtta låtar: 2, 3, 4, 7, 9, 10, 11 & 12 sändes på MTV i december 1994, i den timmeslånga (48 min effektiv tid) serien MTV Unplugged.

Europeiska utgåvan
US/Kanada-utgåvan
Låtarna gavs ursprungligen ut på följande plattor:
1. Tombstone Blues (Highway 61 Revisited, 1965)
2. Shooting Star (Oh Mercy, 1989)
3. All Along the Watchtower (John Wesley Harding, 1967)
4. The Times They Are A-Changin' (The Times They Are a-Changin', 1964)
5. John Brown (Broadside Ballads vol. 1, 1963)
6. Desolation Row (Highway 61 Revisited, 1965)
7. Rainy Day Women #12 & 35 (Blonde on Blonde, 1966)
8. Love Minus Zero/No Limit (Bringing It All Back Home, 1965)
9. Dignity (Outtake till Oh Mercy, 1989senare släppt på Bob Dylan's Greatest Hits Volume 3, 1994)
10. Knockin' on Heaven's Door (Pat Garrett & Billy the Kid, 1973)
11. Like a Rolling Stone (Highway 61 Revisited, 1965)
12. With God on Our Side (The Times They Are a-Changin', 1964)


1994 var det dags för Dylan att sälla sig till skaran artister för att framträda i MTV's populära program MTV Unplugged. Han hade gjort ett första försök året innan, i november 1993, med relativt många låtar från de senaste plattorna med gamla folklåtar, men resultatet ratades av de som bestämde. I november '94 var det dags igen, den här gången med endast egna låtar.

Innan Unplugged hade jag ganska dålig koll på den samtida liveartisten Bob. Min senaste konsert var Cirkus '91, därefter hade jag hört låtarna han hade gjort på hyllningsgalan "Bobfest" '92, och några enstaka låtar; som A Hard Rain's A-Gonna Fall i Japan våren '94 och några låtar från Woodstock '94. Så den här samlingen var rena julafton för mig. Har för mig att den till och med sändes på MTV i Sverige på julafton.

Plattan mottogs överlag bra och sålde även bra, till och med väldigt bra. Några kritiker var dock inte nådiga, t.ex. Michael Gray som menade "the dreariest, most contemptible, phoney tawdry piece of product ever issued by a great artist" och Andy Gill såg plattan som "shameful dullness and yawnsome predictability. No one else, not even the Guns n' Roses would threat Dylan songs in such cavalier fashion".

Vet inte vad de hade väntat sig, hela grejen kanske var för "kommersiell" i deras ögon. Skit samma, jag gillar den här samlingen låtar. Den ger en hyfsat bra bild av hur Dylan lät live 1994, och samlingen bjuder på några sällan spelade låtar.
  • Tombstone Blues - första liveversionen sedan Slane, Irland, 8 juli 1984
  • John Brown - första liveversionen sedan Wilkes-Barre, Pennsylvania, 1 november 1992
  • Dignity - livedebut!
  • With God on Our Side - första liveversionen sedan Oakland, Californien, 8 december 1988

Några rader om låtarna:
Öppningslåten Tombstone Blues funkar bra, det är en pigg och bra version. Shooting Star är riktigt fin med snygg slide och munspel, nära topp tre. All Along the Watchtower, njae. Liveversioner av The Times They Are A-Changin' brukar gå mig obemärkt förbi, men här är den överraskande bra. Långsamt hymnlik och otroligt välsjungen. John Brown var ju en riktig överraskning, men känns lite onödigt forcerad. Fast roligt att låten för första gången får plats på ett Dylanalbum. Desolation Row är nästan alltid bra live, här också. Rainy Day Women #12 & 35, njae. Brukar alltid gilla Love Minus Zero/No Limit live, men här blir det bara fel. Riffet med gitarren förstör allt, väldigt synd. Dignity hade jag bekantat mig med innan (och älskat), genom booten No Mercy och senare Greatest Hits Volume 3. Live är den är suveränt bra, så bra som jag hade hoppats på. Knockin' on Heaven's Door, njae trist val och på den europeiska utgåvan har man lagt till en återkommande "busvisslingsloop" från nån i publiken som förstör låten definitivt. Trist. Like a Rolling Stone funkar riktigt bra. Bra version. With God on Our Side är fantastisk. Lågmält med sparsmakat komp, och otroligt välsjungen.

So now as I'm leavin'
I'm weary as Hell
The confusion I'm feelin'
Ain't no tongue can tell
The words fill my head
And then fall to the floor
That if God's on our side
He'll stop the next war.




Amen!

Topp tre: The Times They Are A-Changin', Dignity och With God on Our Side

Dylan & co tillbringade fyra dagar i Sonys studio i New York, de två första för repetitioner och de två sista för inspelning. Rödmarkerade är de låtar som släpptes på MTV Unplugged.

17 november 1994

01. Tombstone Blues
02. I Want You
03. Don't Think Twice, It's All Right
04. Desolation Row
05. Hazel
06. Everything Is Broken
07. The Times They Are A-Changin'
08. Love Minus Zero/No Limit
09. Dignity
10. With God On Our Side

18 november 1994

01. Absolutely Sweet Marie
02. Shooting Star
03. All Along The Watchtower
04. My Back Pages
05. Rainy Day Women #12 & 35
06. John Brown
07. The Times They Are A-Changin'
08. Dignity
09. Knockin’ On Heaven's Door
10. Like A Rolling Stone
11. Tonight I'll Be Staying Here With You
12. Desolation Row
13. I Want You

Här kan man lyssna på de låtar/versioner som inte kom med på plattan.

Hela rasket läckte snart ut på bootlegmarknaden, jag skaffade den här dubbeln:


Märkligt att inte I Want You platsade på MTV Unplugged, den är fantastisk. Långsam, spröd och vacker, mycket bättre än versionen på At Budokan. Sen gillar jag den snabba Don't Think Twice, It's All RightHazel är inte heller dum, den hade bara spelats live en gång tidigare. Öppningslåten dag två, Absolutely Sweet Marie, går inte heller av för hackor, riktigt bra. De långsamma liveversionerna av My Back Pages 94-96 är alltid bra, även här. Tonight I'll Be Staying Here With You hade inte heller gjort bort sig på plattan.

Å andra sidan
När man nu har alla låtar kan jag inte låta bli att göra en egen "MTV Unplugged", så här skulle min version se ut, får precis plats på en cd. Rödmarkerade är de låtar som inte släpptes på MTV Unplugged.

01. Absolutely Sweet Marie
02. Shooting Star
03. Tombstone Blues
04. Desolation Row
05. Hazel
06. Don't Think Twice, It's All Right
07. The Times They Are A-Changin'
08. My Back Pages
09. With God On Our Side
10. Like A Rolling Stone
  -
11. Tonight I'll Be Staying Here With You
12. Dignity
13. I Want You


torsdag 9 januari 2020

Biograph

Inspelad: november 1961 – november  1981
Släppt: 7 november 1985

Sida 1
1. Lay, Lady, Lay
2. Baby, Let Me Follow You Down (Eric von Schmidt)
3. If Not For You
4. I’ll Be Your Baby Tonight
5. I’ll Keep It With Mine

Sida 2
1. The Times They Are A-Changin’
2. Blowin’ In The Wind
3. Masters Of War
4. The Lonesome Death Of Hattie Carroll
5. Percy’s Song

Sida 3
1. Mixed-Up Confusion
2. Tombstone Blues
3. The Groom’s Still Waiting At The Altar
4. Most Likely You Go Your Way And I’ll Go Mine
5. Like A Rolling Stone
6. Jet Pilot

Sida 4
1. Lay Down Your Weary Tune
2. Subterranean Homesick Blues
3. I Don’t Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
4. Visions Of Johanna
5. Every Grain Of Sand

Sida 5
1. Quinn The Eskimo (The Mighty Quinn)
2. Mr. Tambourine Man
3. Dear Landlord
4. It Ain’t Me, Babe
5. You Angel You
6. Million Dollar Bash

Sida 6
1. To Ramona
2. You’re A Big Girl Now
3. Abandoned Love
4. Tangled Up In Blu
5. It’s All Over Now, Baby Blue

Sida 7
1. Can You Please Crawl Out Your Window?
2. Positively 4th Street
3. Isis
4. Caribbean Wind
5. Up To Me

Sida 8
1. Baby, I’m In The Mood For You
2. I Wanna Be Your Lover
3. I Want You
4. Heart Of Mine
5. On A Night Like This
6. Just Like A Woman

Sida 9
1. Romance In Durango
2. Señor (Tales Of Yankee Power)
3. Gotta Serve Somebody
4. I Believe In You
5. Time Passes Slowly

Sida 10
1. I Shall Be Released
2. Knockin’ On Heaven’s Door
3. All Along The Watchtower
4. Solid Rock
5. Forever Young


Kanske för att fira Dylans första 20 år som skivartist släpptes den här retrospektiva samlingen, med välkända låtar, rariteter och tidigare outgivet. Boxen (5-LP vinyl/3 CD) innehåller 53 låtar, varav 31 låtar som tidigare släppts på ordinarie plattor, 6 låtar hade släppts på mer eller mindre svåråtkomliga plattor och de sista 16 låtarna var tidigare officiellt outgivna.

Dylan själv bidrog med kommentarer kring varje låt, och det är väl första och sista gången han varit så pratsam kring låtarna!! Fast han förhöll sig ganska avvaktande till boxen som idé: "There's some stuff that hasn't been heard before but most of my stuff has already been bootlegged, so to anybody in the know, there's nothing on it they haven't heard before. All it is, really, is repackaging, and it'll just cost a lot of money"

Dylan har i någon mån rätt; för fansen som hade "allt" med Dylan var det nog bara sista låten, Forever Young, som var "ny". Allt annat cirkulerade redan på diverse bootlegs eller liknade, har jag förstått i efterhand. Minns att jag läste att "hard-core fansen" tyckte att skivbolaget snålade; de borde ha släppt mycket mer av det outgivna. För egen del, som hade upptäckt Dylan med Infidels, 1983, var den här boxen rena guldgruvan. För mig innehöll de sååå mycket nytt. Jag tyckte nog att fansen bara klagade, för mig var ju hälften av låtarna "nya". Nu, långt, långt senare förstår jag "hard-core fansen"; det finns/fanns såååå mycket bra (då menar jag verkligen BRA) som redan hösten '85 borde ha släppts officiellt. Men, från och med 1991, började skivbolaget ta igen det, när man skapade "The Bootleg Series".

Nedan följer en förteckning över låtarnas ursprung. Gulmarkerade låtar släpptes först på singel och senare även på något ordinarie album, eller på svåråtkomliga samlingsplattor/på film. De rödmarkerade låtarna var, hösten 1985, tidigare officiellt outgivna. Blåmarkerade låtar är livelåtar.

Sida 1
1 Lay, Lady, Lay (Nashville Skyline, 1969)
2 Baby, Let Me Follow You Down (Bob Dylan, 1962)
3 If Not for You (New Morning, 1970)
4 I'll Be Your Baby Tonight (John Wesley Harding, 1967)
5 I'll Keep It with Mine (1965-01-13, outtake från Bringing it all Back Home, tidigare outgiven låt

Sida 2
1 The Times They Are A-Changin' (The Times They Are A-Changin', 1964)
2 Blowin' in the Wind (The Freewheelin'  Bob Dylan, 1963)
3 Masters of War (The Freewheelin'  Bob Dylan, 1963)
4 The Lonesome Death of Hattie Carroll (The Times They Are A-Changin', 1964)
5 Percy's Song (1963-10-24, outtake från The Times They Are A-Changin', tidigare outgiven låt)

Sida 3
1 Mixed Up Confusion (Masterpieces, 1978)
2 Tombstone Blues (Highway 61 Revisited, 1965)
3 The Groom's Still Waiting at the Altar (först släppt på singel, senare släppt på den uppdaterade versionen av Shot of Love, 1981)
4 Most Likely You Go Your Way and I'll Go Mine (Live, Before the Flood, 1974)
5 Like a Rolling Stone (Highway 61 Revisited, 1965)
6 Jet Pilot (1965-10-05, outtake från Blonde on Blonde, tidigare outgiven låt)

Sida 4
1 Lay Down Your Weary Tune (1963-10-24, outtake från The Times They Are A-Changin', tidigare outgiven låt)
2 Subterranean Homesick Blues (Bringing it all Back Home, 1965)
3 I Don't Believe You (She Acts Like We Never Have Met) (Live, 1966-05-06 Belfast, tidigare outgiven version
4 Visions of Johanna (Live, 1966-05-26 London, tidigare outgiven version)
5 Every Grain of Sand (Shot of Love, 1981)

Sida 5
1 Quinn the Eskimo (the Mighty Quinn) (1967-Maj-Okt, outtake från Basement Tapes, tidigare outgiven version)
2 Mr. Tambourine Man (Bringing it all Back Home, 1965)
3 Dear Landlord (John Wesley Harding, 1967)
4 It Ain't Me Babe (Another Side Of Bob Dylan, 1964)
5 You Angel You (Planet Waves, 1974)
6 Million Dollar Bash (Basement Tapes, 1975)

Sida 6
1 To Ramona (Another Side Of Bob Dylan, 1964)
2 You're a Big Girl Now (1974-09-17, outtake från Blood On The Tracks, tidigare outgiven version)
3 Abandoned Love (1975-07-31, outtake från Desire, tidigare outgiven låt)
4 Tangled Up in Blue (Blood On The Tracks, 1975)
5 It's All Over Now, Baby Blue (Live, 1966-05-17 Manchester, tidigare outgiven version)

Sida 7
1 Can You Please Crawl Out Your Window (1965-11-30, singel Dec 1965, Masterpieces, 1978)
2 Positively 4th Street (1965-07-29, singel Sep 1965, senare släppt på den amerikanska utgåvan av Bob Dylan's Greatest Hits, 1967 och på den brittiska More Bob Dylan Greatest Hits, 1971)
3 Isis (Live, 1975-12-04 Montreal, tidigare släpp på singeln '4 songs from “Renaldo & Clara”', 1978)
4 Caribbean Wind (1981-04-30, outtake från Shot of Love, tidigare outgiven låt)
5 Up to Me (1974-09-19, outtake från Blood On The Tracks, tidigare outgiven låt)

Sida 8
1 Baby, I'm in the Mood for You (1962-07-09, outtake från The Freewheelin'  Bob Dylan, tidigare outgiven låt)
2 I Wanna Be Your Lover (1965-10-05, outtake från Blonde on Blonde, tidigare outgiven låt)
3 I Want You (Blonde on Blonde, 1966)
4 Heart of Mine (Live, 1981-11-10 New Orleans, tidigare outgiven version)
5 On a Night Like This (Planet Waves, 1974)
6 Just Like a Woman (Blonde on Blonde, 1966)

Sida 9
1 Romance in Durango (Live, 1975-12-04 Montreal, tidigare släppt i filmen “Renaldo & Clara”', 1978)
2 Señor (Tales of Yankee Power) (Street Legal, 1978)
3 Gotta Serve Somebody (Slow Train Coming, 1979)
4 I Believe in You (Slow Train Coming, 1979)
5 Time Passes Slowly (New Morning, 1970)

Sida 10
1 I Shall Be Released (Bob Dylan's Greatest Hits II, 1971)
2 Knockin' on Heaven's Door (Pat Garret & Billy The Kid, 1973)
3 All Along the Watchtower (Live, Before the Flood, 1974)
4 Solid Rock (Saved, 1980)
5 Forever Young (1973-Juni, tidigare outgiven version)


Några ord om de 22 rariteterna:

I’ll Keep It With Mine
En pärla som jag tycker väldigt mycket om. Dylan skrev låten våren 1964 om och till Nico, som han hade träffat i Paris efter den korta Englandsturnén '64 i maj. Enligt Nico: "We went to Greece for a short time and he wrote me a song about me and my little baby". Hon släppte sin version av låten på plattan Chelsea Girl.

Dylan spelade in en demo i juni '64, som är med på The Bootleg Series Vol. 9 - The Witmark Demos 1962-1964. Men han gjorde inga försök att spela in låten till plattan Another Side of Bob Dylan den 9 juni 1964. Han gjorde istället ett första seriösa försöket att "sätta" låten under den första inspelningsdagen av Bringing It All Back Home den 13 januari 65 (som är den här versionen). Den gjordes i en enda, perfekt tagning. Under Englandsturnén '65 fångades ett framförande på film, då Dylan gjorde (en del av) låten stående vid ett piano backstage innan konserten i London 10 maj '65. Den hittas på den utökade utgåvan av Dont Look Back som släpptes 2007. Slutligen gjorde Dylan ett försök att få med låten på plattan Blonde On Blonde den 27 januari '66, den version finns utgiven på The Bootleg Series Vols. 1-3  [Rare and Unreleased] 1961-1991, och den 15 februari '66 gjorde musikerna ett flertal försök att sätta låten så att Dylan senare, får man förmoda, kunde lägga sång i efterhand. Så blev det aldrig. Låten har, trots alla studioförsök, aldrig framförts live.

Percy’s Song
Låten skrevs förmodligen efter Newport Folk Festival '63 där Dylan hade hört Paul Clayton framföra en gammal låt "The Two Sisters"/"The Wind and the Rain". The Wind and Rain / The Twa Sisters (Child No. 10).
I sista versen i Percy´s Song hintar Dylan vart han fått melodin ifrån:

And I played my guitar through the night to the day,
Turn, turn, turn again.
And the only tune my guitar could play
Was, "Oh the Cruel Rain And the Wind.
Dylan gjorde ett första försök att spela in en version till kommande plattan, The Times They Are A-Changin', 23 oktober 1963. Det har länge sagts vara den här versionen, som man kan se på omslaget till Biograph. Men i december 2013 släppte man samlingen 50th Anniversary Collection 1963 och där fanns en annan version som också daterats till 23 oktober. Dylan gjorde bara en tagning av låten den 23 oktober, så om dateringen på 50th Anniversary Collection 1963 stämmer kan versionen på Biograph inte vara från den 23 oktober, utan från dagen efter då han gjorde ytterligare försök. Det verkar rimligt då versionen på 50th Anniversary Collection 1963 är mer oslipad och med vissa verser i annan ordning än den har här. Den är mer som ett utkast. Versionen på Biograph låter mer genomarbetat och har fått samma versordning som den hade vid livedebuten i Carnegie Hall 26 oktober.

Mixed-Up Confusion
Typ samma version som på Masterpieces, men här i stereo och några sekunder kortare. Så, det är fortfarande inte den version som släpptes på singel i december '62, se mer info kring de olika versionerna av Mixed Up Confusion). På singelversionen finns ett munspelssolo direkt efter Dylan intro "I got mixed up confusion Man, it's a-killin' me!", som saknas på den här versionen. Här är singelversionen: Mixed-up Confusion - Singel. Låten har aldrig framförts live.


The Groom’s Still Waiting At The Altar
Blytung blueslåt som med rätta, i efterhand, gavs plats på Shot of Love. Låten framfördes live vid fem konserter i november 1980, med Carlos Santana, Mike Bloomfield och Jerry Garcia som gästade på gitarr den 13/11, 15/11 och 16/11 respektive, och då hade den en lite annan text i refrängen jämfört med albumversionen.

Set my affections on things above, let nothing get in the way of that love,
Not even the rock of Gibraltar,
If you see her on Fanning Street, tell her I still think she's neat,
And the groom still waitin' at the altar.

Här är versionen från den 15/11, med Mike Bloomfield på gitarr. Det skulle bli ett av hans sista framträdande. Hon dog den 15 februari 1981.


Jet Pilot
Kort bagatell från första inspelningstillfället till plattan Blonde on Blonde, med ett överraskande slut. Låten gjordes i en enda tagning och har aldrig framförts live.




Lay Down Your Weary Tune
Fantastisk låt som kanske var tänkt som avslutningslåt på The Times They Are A-Changin', innan "Restless Farewell" tog dess plats. Låten skrevs förmodligen i Carmel, Californien, i oktober '63 när Dylan besökte Joan Baez.


Enligt Richard Fariña: "I recall in Carmel was where he wrote 'Hattie Carroll' at Joan's house and that he had written 'Lay Down Your Weary Tune' there. One evening, we were out surfing with a surfboard and he road the motorcycle back and wrote that tune. I remember that because she was on her way to do a concert at the Hollywood Bowl and he was very keen that she should sing it with him. But she was unsure of the song and the words and didn't want to do it yet"[1].

Låten är väldigt vacker, en hymn, som visar en ny sida hos låtskrivaren Dylan. Tycker den bär vissa stilistiska likheter med 'Mr. Tambourine Man' (båda låtarna börjar bl.a. med refrängen), som han skulle skriva ungefär fyra månader senare.

Tråkigt nog finns låten bara två kända versioner med Dylan, den här enda studioversionen (som var en förstatagning) från 24 oktober och sen liveversionen från Carnegie Hall 26 oktober. Det ryktas att han (och Baez) spelade den på hennes konsert i Hollywood Bowl 12 oktober och den kan har framförts senare under hösten, bl.a. i Washington 14 december.

I Don’t Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
Grym (elektrisk) version. Dylan tar i från tårna när han sjunger, vilket bara gör det bättre. Bandet är såå tajt. Så här +50 år senare är det mycket svårt att förstå varför det buades under de här (elektriska) låtarna 65-66...


Visions Of Johanna
Drömsk version, som från en annan värld. Dylan sjunger även här på ett sätt han aldrig har gjort förr eller senare. Betonar och vänder på orden på ett makalöst sätt. Så här kunde det låta, och se ut: Visions Of Johanna (Live 1966)


Quinn The Eskimo (The Mighty Quinn)
Originalversionen som är bra mycket bättre än den liveversion från Isle of Wight som tidigare hade släppts på Self Portrait. Låten har framförts live sex gånger, här för första gången sedan Isle of Wight 1969: Quinn The Eskimo (The Mighty Quinn) - Baltimore 020818

You’re A Big Girl Now
New York-versionen som var tänkt att ingå på Blood On The Tracks, den fanns med på den s.k. testpressningen som tryckes upp i ett antal exemplar. Sen ångrade sig Dylan och spelade in låten (plus tre andra låtar) på nytt med helt andra musiker. Den här versionen är naknare än versionen som kom med på Blood On The Tracks.

Abandoned Love
Fantastisk låt som, enligt ryktena, fick ge plats åt låten Joey på Desire. Det är synd att den inte kom med då den, enligt mig, hade tillhört topp 3. Det finns en liveversion som cirkulerar, från The Other End, New York City, 750703, som är väldigt bra: Abandoned Love - Live, The Other End

It’s All Over Now, Baby Blue
Ännu en fantastisk låt från 66-turnén. Lika drömsk som Visions Of Johanna, och med lika fina munspelssolon.



Can You Please Crawl Out Your Window?
Singel-uppföljare till Positively 4th Street, som är en lite svagare låt än Positively 4th Street. Låten kan ha framförts live vid ett tillfälle, Carnegie Hall, New York City 651001



Positively 4th Street
Skrevs förmodligen som en kommentar på reaktionerna på Dylans första framträdande med kompband på Newport-festivalen i juli '65. Låten spelades in fyra dagar senare tillsammans med Tombstone Blues och It Takes A Lot To Laugh, It Takes A Train To Cry. Den hade lätt platsat på Highway 61 Revisited, men släpptes istället några veckor senare på singel.

Isis
Den första låten Dylan skrev ihop med Jacques Levy sommaren '75. Här i en underbar, intensiv version, som kan ses här: Isis (Live in Montreal) (med klipp från Renaldo & Clara). Isis framfördes under varje konsert hösten '75, och med samma intensitet. Biograph innehåller inte nån låt från Desire, men den här och Romance In Durango är inga dåliga "ersättningar"!

Caribbean Wind
Det här skulle visa sig vara ett av de sista försöken att "sätta" låten, men Dylan blev aldrig nöjd med några av inspelningarna. Det är riktigt synd, då Caribbean Wind är en låt (tillsammans med ett par andra ratade låtar) som skulle ha lyft plattan Shot of Love rejält.


Dylan skrev Caribbean Wind redan sommaren '80 och gjorde många försök att få till det i inspelningsstudion under hösten. I september-oktober repade Dylan med bandet i Rundown Studios, Santa Monica, California inför det som kom att kallas "A Musical Retrospective Tour" nov-dec 1980. Enligt Heylin [2] repade Dylan låten 12 gånger under lika många dagar. En av versionerna (från 23 september) gavs 2017 ut på "The Bootleg Series Vol. 13 - Trouble No More 1979-1981". Den är betydligt långsammare och snudd på introvert jämfört med senare versioner, men väldigt fin. Han gjorde den även live vid ett tillfälle, i San Francisco 12/11-1980, i en mycket fin version där bandet har lite svårt att hänga med. Även den finns numera utgiven på "The Bootleg Series Vol. 13 - Trouble No More 1979-1981". I mars 1981 gick Dylan in i studion för att spela in uppföljaren till Saved, och han gjorde åtminstone försök vid tre sessioner att få till låten. En av dem är den här versionen och sen cirkulerar ytterligare en version bland fansen, fast den är nog sämst. Den har ett obegripligt stop/start-arrangemang i slutet av refrängen som gör att låten helt tappar flyt.

Textmässigt är Caribbean Wind väldigt fascinerande; det finns lika många texter till låten som det finns utgivna versioner. Eyolf har listat dem: Caribbean Wind @ Dylanchords

Up To Me
Ytterligare en låt som knappast hade gjort bort sig på plattan den spelades in för. Up To Me hade passat som sistalåt, men slutraderna:


And if we never meet again, baby, remember me,
How my lone guitar played sweet for you that old-time melody.
And the harmonica around my neck, I blew it for you, free,
No one else could play that tune,
You know it was up to me.
Låten har aldrig framförts live.

Baby, I’m In The Mood For You
Ganska charmig låt som aldrig har spelats live, och ej heller på allvar var tänkt att ingå på The Freewheelin'  Bob Dylan. Låten är inspelad samma dag som Blowin’ In The Wind.



I Wanna Be Your Lover
Beatlespastischen (tänk I Wanna Be Your Man) har heller aldrig spelats live, och var förmodligen inte heller tänkt att ingå på Blonde On Blonde.



Heart Of Mine
Tidigare outgiven liveversion från New Orleans, 811110. Klart bättre än versionen på Shot of Love. Här är den från kvällen efter, Heart Of Mine (New Orleans, 811111)



Romance In Durango
Precis som Isis skrev Dylan låten med ihop med Jacques Levy sommaren '75, och enligt Levy var det han som låg bakom den mesta textmässigt även om låtidén var ett samarbete; Dylan hade ju varit i Durango under inspelningen av filmen Pat Garrett & Billy The Kid november '72 - januari '73. Låten framfördes live 35 gånger 75-76, och sen en gång 2003: Romance in Durango - London 031124

Forever Young
Demoversion som, om jag har förstått rätt, inte tidigare hade cirkulerat bland fansen. Väldigt fin version, i all sin enkelhet, som Dylan framförde hos sin förläggare ungefär ett halvår innan han spelade in låten till Planet Waves.


Brian Hinton, i sin bok Bob Dylan Album File & Complete Discography, sammanfattar det bra:
"Not quit a case of leaving the very best for the last, but this is totally unexpected and like peeking into Dylan's private chambers. It's very bareness, and - whisper it - bootleg quality give this early rendition a rough-grained authenticity that makes the sentiments all the more affecting. Dylan powers through it with a dramatic guitar chord at the end. It is full of feeling, yet totally devoid of sentimentality. A fine way to end what even now sounds like a chaotic, but fascinating mid-career summary".


[1] Heylin, Clinton - Revolution In The Air, The Songs Of Bob Dylan vol 1: 1957 - 1973, sida 168
[2] Heylin, Clinton - Trouble In Mind, Bob Dylan's Gospel Years - What Really Happend, sidorna 310-312

Topp fem: I’ll Keep It With Mine, Lay Down Your Weary Tune, Abandoned Love, Caribbean Wind och Up To Me. De här fem låtarna hade gjort respektive platta (som de spelades in för) bättre, om de hade fått ingå. 

Vän av ordning...
En sak som är trist med samlingen är att det förekommer förhållandevis många faktafel, både i tidsangivelserna för när låtarna spelades in, och i texten om låtarna under "About the songs". T.ex:

  • Lay, Lady, Lay recorded 3/69 - men spelades in 1969-02-14
  • If Not for You  recorded 7/70 - men spelades in 1970-08-12
  • I’ll Keep It With Mine recorded 1/14/65 - men spelades in 1965-01-13. "The song was cut on a particularly productive June night in 1964. On the same night, he recorded All I Really Want To Do, Chimes Of Freedom, To Ramona, My Back Pages and fourteen others." - Är helt fel. Den här versionen spelades in ett halvår senare. En tidigare version (en demo) spelades förvisso in i juni 1964, men inte samma kväll som de låtar som kom att bilda plattan "Another Side Of Bob Dylan". Demon finns för övrigt utgiven på The Bootleg Series Vol. 9 - The Witmark Demos 1962-1964.
  • Percy’s Song recorded 10/23/63 - men spelades troligen in 1963-10-24. "Percy’s Song was often a part of Dylan´s early concerts" - Det finns en (1) känd liveversion av låten, och inga rapporter om att Dylan framförde den vid något annat tillfälle.
  • The Groom’s Still Waiting At The AltarPreviously released only as a B-side single - I ett senare skivsläpp (redan sent hösten 1981, dock endast i USA) lades låten till som första låt på sidan 2 på Shot of Love.
  • Jet Pilot recorded 1965 - spelades in 1965-10-05, under första inspelningstillfället till plattan som skulle bli uppföljaren till Highway 61 Revisited, Blonde on Blonde, och inte "This unissued track from 1965 offers a humorous glimpse at the historic sessions for Highway 61"
  • Subterranean Homesick Blues recorded 1/15/65 - men spelades in 1965-01-14, det var andra låtar som spelades in den 15:e, bl.a, nästa låt.
  • Mr. Tambourine Man recorded 6/64 - men spelades in 1965-01-15. Dylan gjorde iofs ett första försök att sätta en studioversion i juni 1964, under inspelningen av "Another Side Of Bob Dylan", men det här är versionen från "Bring It Back Home".
  • You’re A Big Girl Now recorded 9/25/74 - men spelades in 1974-09-17
  • Can You Please Crawl Out Your Window? recorded 10/65 - men spelades in 1965-11-30. "Dylan tried cutting this song twice in 1965, once with Bloomfield-Kooper and again in his first session with The Hawks". Han gjorde faktiskt tre försök med låten. I 30 juli, 5 oktober och 30 november. Det första försöket med The Hawks, 5 oktober, resulterade iofs bara i två misslyckade tagningar. Den här versionen är från den andra sittningen med The Hawks.
  • Caribbean Wind recorded 4/7/81 - men enligt källorna gjordes inga inspelningar den 7 april. Den här versionen spelades förmodligen in 30 april eller 1 maj. Framtiden får förhoppningsvis utvisa vad som är korrekt..
  • Up To Me recorded 9/25/74 - men spelades in 1974-09-19
  • Heart Of Mine recorded live in 8/81 - men Dylan turnerade inte i augusti 1981, utan låten spelades in live i New Orleans 1981-11-10
  • Time Passes Slowly recorded 6/70 - men spelades in 1970-08-12
  • I Shall Be Released recorded 10/71 - men spelades in 1971-09-24 "Finished too late for inclusion on John Wesley Harding, this often heard standard from The Basement Tapes period was made famous by The Band." I själva verket skrev Dylan låten (och spelade in den) i samma veva som övriga Basement Tapes-låtar, sommaren 1967, flera månader innan han skulle påbörja inspelningen av John Wesley Harding. Den här versionen är dock från en senare inspelning, till Bob Dylan's Greatest Hits II

Källor:
Bob's Regular Albums - Biograph
Wikipedia - Biograph


Livehöjdare:
Abandoned Love - New York City 3/7-1975
Quinn The Eskimo (The Mighty Quinn) - London 23/11-2003
Caribbean Wind - San Francisco 12/11-1980

Nobody Sings Dylan Like Dylan,
men här är några bra covers:
Nico - I'll Keep It With Mine
Fairport Convention - Percy's Song
Dan Hylander & Raj Montana Band - Min älskade stod inför rätten (Percy’s Song)
Rod Stewart - The Groom's Still Waiting At The Altar
Billy Bragg - Lay Down Your Weary Tune
Mary Black - Lay Down Your Weary Tune
Manfred Mann - Mighty Quinn
Gotthard - Mighty Quinn
Joan Osborne - Quinn the Eskimo (The Mighty Quinn)
George Harrison - Abandoned Love
The Everly Brothers - Abandoned Love
Svante Karlsson - Caribbean Wind
Odetta - Baby, I'm in the Mood for You
Miley Cyrus - Baby, I'm in the Mood for You
Yo La Tengo - I Wanna Be Your Lover